onsdag 6 september 2017

Det är bara att se sanningen i vitögat

Jag är inte 25 år längre och min jättestora gräsmatta är inte att leka med. Framför allt med tanke på att ”Mårten” springer runt med gödning. Förmodar att han inte gillar fetlagda damer, så med fara för mitt liv kör jag runt med gräsklipparen, min PT, ett par gånger i veckan under sommaren.

Slitsamt ja, men det är alldeles för backigt med en åkklippare och en robot är inte att tänka på. För att minska olycksrisken så la jag foppatofflorna på hyllan och plockade fram mina rejäla kängor som jag monterade vinterns broddar på. Allt för att minimera risken att slå runt.

Här finns det plats för framtida fruktträd


Men nu har operation senioranpassning av trädgården inletts. Växthuset är borta och här kommer enbart att odlas potatis, sparris och jordärtskockor, förutom mina bärbuskar och framtida fruktträd. På önskelistan står ett päronträd, helst gråpäron, och ett transparant blanche …

Och självklart skall jag ha ett växthus. Ett stort ett som inte bara skall användas till odling utan även till umgänge och det vill jag placera nära bostadshuset …

En plats för odling och umgänge


Ett riktigt drömhus, och gissa om det har blivit använt i år, året där Fru Sommar haft en låg profil. Hon har bjudit på en sommar där man helst suttit inne och ugglat. Nu är det slut på den tillvaron, för nu har vi huset där man är inne ute tillsammans med goda vänner, samt inte minst gurkor, tomater och annat matnyttigt.

Växthuset, bara ett stenkast bort 


Och där ligger det, ett stenkast från huset. Enkelt att nå när det är dags för skörd och dom tiderna är nu, så i morgon skall jag dela med mig av några av mina favoritrecept … Så den som väntar på något gott kan aldrig vänta för länge …
Kramis

/Kristina

Inga kommentarer: