Bergen ska vara böljande och ligga i horisonten.
Precis som Pörtberget gör när man kommer runt kröken uppe ovan dalen och Björka älv, strax efter Ivarsbjörke skola. Att se bergen och skogarna sträcka sig milsvida norröver ger ett insvepande lugn och känslan av att detta är hemma.
Efter några kortare vändor i Stockholm och däremellan 13 fantastiska år i underbara Malmö, varav fem spenderades på konsthögskolan, så inföll tid för ett mer naturnära liv. Det var slumpen som förde mig till Värmland. I och med att jag spenderade en sommar på Alma Löv i Östra Ämtervik 2013 började jag allt oftare snegla på diverse bostadssidor och fann att de pengar jag ägde, och som inte räckte till ett jota i Stockholm, gott och väl räckte till ett hus i Värmland.
På det fann jag att alla jag mötte var så förbaskat vänliga, intressanta och hjälpsamma. Så i korta ordalag kan detta summeras med att jag aldrig åkte tillbaka till stan igen, en månad senare var jag omtumlad och överväldigad ägare till en gård strax utanför Sunne. Detta har jag inte ångrat till denna dag och kan väl beskriva det med ett enda ord: livskvalité.
I och med att jag arbetar som konstnär så avsattes den första tiden till att få i ordning en hyfsad ateljé. Med två hus, lada och garage så var det inget större problem att få till en plats för att påbörja en ny arbetsperiod på en ny plats. Dock, med en gård så tillkom det såklart annat arbete, med en igenväxt gård tillkom mycket annat arbete, med inget annat än ett avbrutet lieblad så tillkom galet mycket arbete. Men med orken och viljan hos en nyförälskad så var all sly och högt gräs nedmejat inom några dagar.
Efter det, och införskaffande av fler verktyg samt upphittat, kvarlämnat virke med mera, så stod uteduschen ihopsnickrad, något badrum finns ej så utedusch är det som står till buds, friskt och uppiggande vill jag understryka. Med denna uppstart och med viss möblering så kunde det nya livet sjösättas på allvar. Med mitt konstnärskap i packningen och med nya förutsättningar så fick jag chansen till ett hel nytt liv. Vem jag är tänkte jag återkomma till i nästa inlägg. Initialt ville jag beskriva hur slumpen slår till ibland och placerar en människa på rätt plats på jorden.
/Andreas Poppelier
Efter några kortare vändor i Stockholm och däremellan 13 fantastiska år i underbara Malmö, varav fem spenderades på konsthögskolan, så inföll tid för ett mer naturnära liv. Det var slumpen som förde mig till Värmland. I och med att jag spenderade en sommar på Alma Löv i Östra Ämtervik 2013 började jag allt oftare snegla på diverse bostadssidor och fann att de pengar jag ägde, och som inte räckte till ett jota i Stockholm, gott och väl räckte till ett hus i Värmland.
På det fann jag att alla jag mötte var så förbaskat vänliga, intressanta och hjälpsamma. Så i korta ordalag kan detta summeras med att jag aldrig åkte tillbaka till stan igen, en månad senare var jag omtumlad och överväldigad ägare till en gård strax utanför Sunne. Detta har jag inte ångrat till denna dag och kan väl beskriva det med ett enda ord: livskvalité.
I och med att jag arbetar som konstnär så avsattes den första tiden till att få i ordning en hyfsad ateljé. Med två hus, lada och garage så var det inget större problem att få till en plats för att påbörja en ny arbetsperiod på en ny plats. Dock, med en gård så tillkom det såklart annat arbete, med en igenväxt gård tillkom mycket annat arbete, med inget annat än ett avbrutet lieblad så tillkom galet mycket arbete. Men med orken och viljan hos en nyförälskad så var all sly och högt gräs nedmejat inom några dagar.
Efter det, och införskaffande av fler verktyg samt upphittat, kvarlämnat virke med mera, så stod uteduschen ihopsnickrad, något badrum finns ej så utedusch är det som står till buds, friskt och uppiggande vill jag understryka. Med denna uppstart och med viss möblering så kunde det nya livet sjösättas på allvar. Med mitt konstnärskap i packningen och med nya förutsättningar så fick jag chansen till ett hel nytt liv. Vem jag är tänkte jag återkomma till i nästa inlägg. Initialt ville jag beskriva hur slumpen slår till ibland och placerar en människa på rätt plats på jorden.
/Andreas Poppelier
Kommentarer